Du försvann så sjukt fort gubben, och jag kommer verkligen sakna dig. Jag kan inte greppa det som hänt.. Det känns så otroligt overkligt. Jag reagerade på ett sätt jag inte trodde.. Jag kände nästan skuldkänslor över att jag blev så ledsen, för det känns som om jag inte kände dig tillräckligt bra för att bli såpass ledsen som jag blev.. Men nu förstår jag.. Du är en helt underbar människa, och nej, jag tänker inte säga "var", för mig lever du alltid i mitt hjärta och därför tänker jag inte säga att "du var underbar".. För du ÄR underbar!

Jag tänker bara på alla nära, dom som är väldigt nära. På ett sätt är jag glad att jag inte stod dig närmare.. Men jag hade mer än gärna velat komma dig närmare än såhär.. Ni kanske tycker det låter hemskt det jag skriver.. Men jag hade faktiskt inte klarat av att vara närmare honom just nu.. Jag sitter redan och storbölar och tänker ibland "Hur blir det nu..?". Men det finns faktiskt dom som känner honom mycket, mycket bättre. Och jag beundrar er för eran styrka! Håll fast vid den.

Var utanför lägenheten idag där hans vänner tändt ljus, skrivit lappar och lämnat värdefulla saker.. Det var så fint! Bilden finns nedanför..

Jag hoppas du hjälper oss med styrka nu i denhär situationen och jag hoppas att du har det bättre där du är nu!
Samuel Löf, Vila i frid så ses vi i Nangijala! <3